När magen hinner först

Det finns ett särskilt ögonblick i en berg- och dalbana när allt fortfarande går ganska långsamt. Vagnen klättrar, kedjan hackar, någon skrattar lite för högt och magen börjar ana vad huvudet redan har förstått. Snart bär det av.

Berg- och dalbanans dag den 16 augusti är en bra påminnelse om att vi människor gärna söker upp det som får oss att tappa kontrollen en liten stund. Inte på riktigt, förstås. Vi sitter fastspända, vi vet att banan är byggd för att hålla, men kroppen bryr sig inte alltid om sådana lugnande detaljer.

Kanske är det därför åkturen fastnar i minnet. Först tvekan i kön, sedan den där backen, skriket som blir skratt och lättnaden när man rullar in igen. Någon vill åka direkt en gång till. Någon annan är färdig för dagen och står hellre med en glass i handen.

Livet kan också kännas så ibland, uppför, utför och runt en kurva man inte riktigt såg komma. Dagens kryss är inspirerat av Berg- och dalbanans dag. Lös det gärna och berätta i kommentarerna: älskar ni fartfyllda åk, undviker ni dem, eller har ni ett minne som fortfarande pirrar lite?